Jonatans projektblog

Äntligen har jag haft lite tid över att ägna åt HTPC:n. Jag har nu en första version klar av kretskortet som ska användas för att hantera knappar, display, volymkontroller, osv.

Displayen jag använder är en teckenbaserad 2×16 VFD display. Den lyser betydligt starkare än en vanlig LCD-display, och har den finessen att det är de aktiva pixlarna som lyser. På en vanlig LCD-display är det bakgrunden som lyser och man ”släcker” de pixlar som ska vara svarta. Detta är viktigt eftersom jag planerar att sätta displayen bakom en solfilm så att den inte syns förrän man visar något på den.

Processorn är en ATmega644 på 20 MHz. Det är lite overkill, men det var vad som fanns hemma. Till den är det kopplat en RS232 serieport, en stiftlist att ansluta upp till 6 lysdioder och en stiftlist att ansluta de 6 knapparna som sitter på radion, en analogingång för volym-potentiometer, en ingång att ansluta en rotary-encoder, samt en USB-anslutning.

Jag har tänkt använda V-USB, som är en mjukvaru-implementation av USB som går att använda på Atmel mikroprocessorer som inte har något inbyggt stöd för USB. Jag har dock inte fått det att fungera än, troligtvis på grund av strul med datasignalerna: jag kör processorn på 5V, men USB-standarden säger att datasignalerna ska vara på 3.3V. Data från den anslutna PC:n till mikroprocessorn är inget problem eftersom 3.3V uppfattas som en logisk 1:a även om processorn drivs med 5V. Men man får inte skicka 5V datasignaler ut på USB-bussen. Därför använder jag en konstruktion med zener-dioder kopplade mellan signalen och jord, som drar ner signalen till godkänd nivå. Vad problemet beror på får undersökas med oscilloskop.

Kreativiteten flödar uppenbarligen på Korsörvägen. Igårkväll när jag kom hem satt den här snubben och väntade:

Jag tror han heter Goomba.

Usch, nu har jag ett dilemma. Hittade en billig Philips radio med inbyggd förstärkare på loppis för en hundring. En sån här:

Jag köpte den för att slakta den på delar, och använda front, sidor och reglage till min gainclone-förstärkare (mer om denna senare). Men väl hemma har jag fått dåligt samvete över att slakta ytterliagare en sån här pjäs. Den har en del roliga och för sin tid avancerade lösningar, och den fungerar säkert även om jag inte kopplat in några högtalare till den för att pröva (högtalare följde egentligen med, men jag lät säljaren behålla dem eftersom jag ändå bara tänkte slakta maskinen). Samtidigt vet jag att varken jag eller någon annan kommer använda den till något i sitt nuvarande skick. Och den är tillverkad i massupplaga så knappast något antikvärde. Dilemma.